Grunden är det allra viktigaste vid en byggnation. Med en dålig grund kommer huset snart att ”sätta sig” och bli snett. Därtill ökar risken markant för att skador ska uppkomma i väggar och tak om huset rör på sig. Det finns flera olika metoder att genomföra en grundläggning men två av dessa är överlägset vanligast när det gäller grundläggning inför att hus ska byggas.
- Ytgrundläggning
Med ytgrundläggning menas att huset kommer att byggas på en relativt fast grund. Detta gör att det räcker med att en markplatta kan gjutas som sedan resterande byggnation vilar på. Det går att likna med en sula som resten är uppbyggt kring. När det kommer till mindre hus är detta ett mycket vanligt sätt att grunda. Är det sommarhus eller gästhus förekommer även grundläggning genom att man sätter ut plintar som håller fast de grundbalkar som huset byggs på.
- Djupgrundläggning
Det andra alternativet är djupgrundläggning och som namnet avslöjar är detta en grund som går på ”djupet”. Det som sker är att pålar slås ner djupt ner i marken. En stor del av byggnationens tyngd blir därmed på dessa pålar. Pålarna kan vara av olika material men betong och stål är mycket vanligt. Även trä förekommer.
Djupgrundläggning är främst vanlig när det är större byggnationer som ska genomföras och i de tillfällen som marken är så svår att byggherren bedömer att en ytgrundläggning inte skulle vara ett stabilt och långsiktigt alternativ.
Vilken grundläggning krävs?
Vilken grundläggning som krävs bör ett byggföretag eller en markentreprenad avgöra. Det är inget som en enskild privatperson kan avgöra. Det är nämligen ett flertal faktorer som spelar in. Främst handlar det om egenskaperna som marken har samt byggnationens storlek och form. För att avgöra bästa alternativet genomförs därför geotekniska undersökningar.
Läs mer fakta om grundläggning.